Svenska akademiens handlingar ifrån år ...

Front Cover
C.D. Delén och J.G. Forsgren, 1912
 

Selected pages

Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 491 - But blessings on your frosty pow, John Anderson, my jo. John Anderson, my jo, John, We clamb the hill thegither ; And mony a canty day, John, We've had wi...
Page 445 - They look'd up to the sky, whose floating glow Spread like a rosy ocean, vast and bright; They gazed upon the glittering sea below, Whence the broad moon rose circling into sight; They heard the waves...
Page 445 - A long, long kiss, a kiss of youth, and love, And beauty, all concentrating like rays Into one focus, kindled from above; Such kisses as belong to early days, Where heart, and soul, and sense, in concert move. And the blood's lava, and the pulse a blaze, Each kiss a heart-quake, — for a kiss's strength, I think it must be reckon'd by its length.
Page 491 - John Anderson my jo. John Anderson my jo, John, We clamb the hill thegither ; And mony a canty day, John, We've had wi' ane anither : Now we maun totter down, John, But hand in hand we'll go, And sleep thegither at the foot, John Anderson my jo.
Page 491 - MY JO. JOHN Anderson my jo, John, When we were first acquent ; Your locks were like the raven, Your bonnie brow was brent ; But now your brow is beld, John Your locks are like the snaw ; But blessings on your frosty pow, John Anderson my jo.
Page 184 - Förr ifrån himlen de stjäla en stjerna, än de ta bort från vårt land en by. Många de äro: välan, så dricke jorden de mångas blod — och bli fri! Många? — de stridande räkne vi icke, endast de slagna räkne vi. Upp, mötom de krossande härar med mod! Upp, släckom de blossande åskor i blod!
Page 338 - Men ett folk, som fått i arf att länka sina öden själf och obestridt, älskar sina egna tankar tänka, och det måste säga ut dem fritt. Fågeln sjunger visst sin längtans kvitter, om han blott blir matad i sin bur; men det inre, som ett folk besitter, öppnas endast i en fri natur. Hvad det känner, är ej något ensamt, men en blixt af himmelens förnuft. Hvad det tänker, tänker det gemensamt, och det krymper, om det ej får luft.
Page 316 - ... först i de sista terzinerna. Strax förut heter det: Nu se dig kring i verlden lika nitisk Och medgif, att vi voro dock profeter; Lik mycket då, hvad sjelfva sången heter, Som din, sentimental, som min, politisk. Så följa de monumentala raderna: Det är också i solsken svalan tager Sin granna flygt och spänner sina senor Till lek och joller högt utöfver parken; Men när det mulnar till och åskan drager Ur lidret fram sin vagn på blanka skenor, Så jagar samma fågel tätt vid marken.
Page 132 - Och verserna rada sig med mjukt och mustglittrande fall, då poeten holländskt och Stjernhjelmskt med en löskerkarls tända och afundsamma fantasi målar äktenskapets håfvor af ett välskött hem, af god mat, af loflig kärleksnjutning, af tultande små, målar denna trygga borg, »hvart en bedröfvad man uti sin sorg kan flytta».
Page 71 - När jag bad honom bättre använda sina gåfvor, söka ynnest hos de höge, däraf han kunde vinna både födan och äran, svarade han, att det vore väl tokot att sälja sin frihet för några hundrade riksdaler om året.

Bibliographic information