Edda: nordisk tidsskrift for litteraturforskning, Volume 1Gerhard von der Lippe Gran, Francis Bull Universitetsforlaget, 1914 |
Other editions - View all
Common terms and phrases
Aias Aischylos arbeide arbete Arnor begrepet Bjørnson blit brev bruker Brunetière c'est critique deutschen digtet digtning dikt díxn Draumkvædet død Edda engle eventyr finder Finnur Jónsson forhold forskjellige fortæller Fragm følelse følgende føre første Helgedigt gamle ganske genom gjennem Goethes græske gång gaar Helge Helgekvad helt hende Henrik Wergeland Hesiod heter historiske Holberg Homer hører Ibsen igjen Iliaden joniske kaldes kamp kjender konge Kristus kvad land liten littéraire litteratur litteraturforskning længe Magnus Magnus den gode magt Malmströms mand menneske Michael Moltke Moe motivet människan møter maate naturens ning norrøne norske nævnes œuvres Olsvig opfatning Perserkrigene personlig Pindar politisk qu'il rike Romantik Rydberg Saint-Martin sier sjælen skalden skaper Sólarljóð Stagnelius sterkt stora staar suckar svenska synes sønner saaledes Tegnérs tænke uttryk utvikling verk Viktor Rydberg virkelig Vraal værdier Wergeland äfven äro öfver δὲ καὶ τε τὸ
Popular passages
Page 324 - Tungt det vill bliva till slut i min tysta boning att vandra, ensam, av ingen bemärkt, när jag av mödan är mätt. När inbillningen lyktat sin lek och tankarna tröttnat, ingen i världen jag har, ingen att sluta mig till. Ej en hugsvalande blick, ett vederkvickande löje, ej ett förtroendets ord, aldrig en kärlekens kyss väntar mig, när dagsverket är slut och i aftonens skugga sorgsen jag sitter och tyst räknar minuternas slag. Ulven, som strövat på rov, dock söker sig hem till sin...
Page 329 - ... manande allvar och tröst, som har sprungit ur siareharporna fram. Ty de viska, att stridens och smärtans mystär är fullkomningens villkor och själarnas rätt, att det drag utav vemod, som skapelsen bär, är av trånad att skåda en ädlare ätt. Ja, den samklang du njuter är längtan uti, ty naturen hon bidar, att mänskan en gång skall förvandla dess drömmande livs harmoni till en vaken och frigjord och jublande sång.
Page 321 - ... på den dag, då än ett eget hem jag hade; då än vid egen härd jag satt och kunde hvila få, och än på egen bädd hvar kväll mig lade. Tungt är, när bättre dar man sett uti sin ålders vår, att skyla under tiggarns hatt i nöd sitt gråa hår, när ingen vet, hvad fattigmannen lider. Du mildaste Gud Fader, som är de ringes Gud, hur tung du lät på mig din börda falla! Väl har jag ofta brutit mot dina helga bud, men synden är gemensam dock för alla. Mig syndare från hus och hem,...
Page 301 - Vi mena, vi tänka, vi sucka, vi tala: 0 menska, statt upp ur din nesliga dvala Och höj dig till urlifvets riken igen! Om sjelf till idéernas verld du vill flytta, 1 ljusets idéer från mörkrets förbytta, Som du vi förklarade följa dig än. Du sjelf i materiens bojor dig lade. Ack, samma förfärliga öde vi hade, Ty följa vi måste hvarthelst du oss för. Gemensam är kraften, som magiskt oss drifver. Befria blott tingen, och frigjord du blifver; Befria dig sjelf, och du fria dem gör!
Page 309 - Tvenne lagar styra mänskolivet, tvenne krafter välva allt, som födes under Månens vanskeliga skiva. Hör, o mänska ! Makten att begära är den första. Tvånget att försaka är den andra. Skilda åt i himlen, en och samma äro dessa lagar i de land, där Achamot befaller, och som evig dubbelhet och enhet fram i suckarnas mystär de träda. Mellan livets sorgesuck och dödens mänskohjärtat vacklar här på jorden, och vart enda andedrag förkunnar dess bestämmelse i sinnevärlden.
Page 378 - Skrifter, hvilke dog alle sigte til eet Maal; thi alle mine Materier, enten de udføres udi ærbar Stiil eller udi Skiemt og Ironier, enten udi Adagio eller Presto, udi Simpel eller Tripel-Tact, saa have de dog eet og det samme Sigte, nemlig at opmuntre til Dyd og Duelighed og at bestride saavel Vantroe som Overtroe».
Page 310 - Mellan lundens höga poppelkronor. Hör du? växande hans suckar tala, Liksom trånsjukt han en kropp begärde Att med sommarns Flora sig förmäla. Dock re'n tyna rösterna. På löfvens Eolsharpa klingar svanesången Ständigt mattare och dör omsider.
Page 336 - ... får sin glans från de rosor hvars fägring förgått, medan styrkande tankar och härliga dåd ur sin blomkalk i tidernas sköte de sått. O, så löga dig stark i det ensliga bad; dröm dig in i naturens förtrollande dikt, i hvars lefvande tecken, från blad och till blad, du i bildspråk förnimmer det skapades bikt tills förnyad i krafter, du väcks ur din dröm, för att känna med mänskor i ve och i väl, för att strida och lida, men göm dig, o göm af den samklang du hörde en ton...
Page 429 - Entre une charmille de Versailles, un raisonnement philosophique et théologique de Malebranche, un précepte de versification chez Boileau, une loi de Colbert sur les hypothèques, un compliment d'antichambre à Marly, une sentence de Bossuet sur la royauté de Dieu , la distance semble infinie et infranchissable; nulle liaison apparente.
Page 318 - Jag är ej rädder på liten grön stig, där jag ensam i skogen månd' gånga. Men furorna se så mörkt på mig, och bergen kasta skuggor så långa. Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.